Ja hörrni, dags för dag 2. Dagen då jag ska berätta om min första kärlek. Ska vi se om jag kan minnas nu då. Jag är faktiskt inte helt säker på detta. Eller beror på hur man ser det. Min första kärlek var inte riktigt besvarad. Så jag vet inte om man kan kalla det för första kärlek. det var när jag gick i 1an. Vad visste man om kärlek då?
Så vi kanske ska hoppa en bit. När man gick på lågstadiet visste man inte riktigt vad man höll på med. Så jag hoppar några år framåt. Jag minns att jag skulle börja nian.
Killen skulle börja sjuan på min skola. Jag brydde mig inte om åldern och han var en utav mina klasskompisars lillebrorsa. Hon och en till kompis försökte få oss att träffas.
Vilket vi gjorde och slutade med att vi blev tillsammans och jag blev kär. Jag trodde att han var kär, det kändes så. Men när jag tänker tillbaka så var han nog inte det.
Det hela började bli konstigt, min kompis (inte syrran till honom, den andra) började bete sig annorlunda. Killen började ta avstånd och jag började förstå vad som skulle komma att hända. De hade någonting tillsammans men båda vägrade att erkänna det.
Tillslut fick jag reda på att de under en viss tid umgåtts med varandra på ett större plan än bara vänner. När jag var tillsammans med honom och jag blev förkrossad. Ville varken veta av killen eller henne, på ett ganska bra tag. Jag hade ändå känt denna tjej väldigt länge och vi var nära vänner, men jag antar att kärleken gör en blind.
Jag avslutade kontakten med killen och det tog ett bra tag innan jag och tjejkompisen började prata och jag förlät henne. Allt tog sin lilla tid, jag var ju så ledsen. Så min första kärlek slutade inte så bra, det var nog inte bra alls, även fast man trodde det. Jag nämner inga namn då jag lagt allt bakom mig och det var så längesen..
Men det mina vänner, var min första kärlek. På både gott och ont.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar